…ond bråd död sprider sig i lokalen medan fyra stycken spetsade grishuvuden sakta hissas uppåt. Brinnande facklor och stearinljus är utplacerade lite här och där på scenen. Två stora treuddar förvandlas till eldsgafflar när flammor skjuts ut ur dem. Det hettar i ansiktet. Stanken av död ökar och det känns som om helvetets portar glidit upp på glänt. Befinner mig på ”Reaper Death Tour 2010” och börjar fundera på vad fan man gett sig in på.
Så hur var själva konserten då?
Watain var en speciell konsertupplevelse för mig som har Behemoth som måttstock på livespelning av extrem metal/black metal. Det speciella var inte musiken utan mer stämningen som skapades. Jag visste att det skulle vara mörkt och brutalt men var inte riktigt beredd på stinkande blod och avhuggna djurhuvuden. Visst, Behemoths scenshow är också teatralisk och mörk men har ändå någon slags nobel pampighet över sig medan Watain mer är som vildjur eller galna demoner som släppts lös på scenen.
Watain framför sina låtar med brutal exakthet och helt utan nåd. Älskar att de inte för en tum viker sig utan låter musiken fullständigt köra över publiken. Man blir riktigt meddragen av den urkraft som skapas på scenen.
Då jag inte riktigt har koll på Watains låtmaterial så ska jag inte ge mig på att recensera enskilda låtar utan nöjer mig med helheten.
Summering
En mycket brutal afton som helt klart lämnade mersmak (blodsmak). Watain visade varför de räknas som ett av de ledande black metal banden i världen. De fullständigt krossade. Dels musikaliskt men främst attitydmässigt.
Kvällens minus var att vi missade Deströyer 666. Tre band var utlovade på biljetten med 20.00 som utsatt starttid. När vi kom till KB strax efter klockan 21 så spelade redan Deströyer 666 på sin sista låt. Tydligen hade RAM ställt in så då petade arrangörerna ut ett av huvudbanden tidigare. Inte alls ok.
Nosegarden värmde givetvis upp innan konserten med kvalitetsöl direkt från helvetet 🙂
SteelgardenMusic 