Nosegarden

Allt började nog när en släkting gav mig ett blandband med utvalda låtar från ”KISS Alive!”, ”Number of the Beast” och ”Back In Black” när jag var elva år gammal. Han hade även slängt in några låtar med KILLING JOKE och SAGA. Att Ferro C60 hade bra kvalitet kan jag intyga med tanke på hur mycket jag spelade det bandet. Därefter följde fler band med tyngre saker som bland annat BLACK SABBATH.

Ända sen dess har jag gillat tung rock med mycket distade gitarrer, vilket ledde till att jag i årskurs tre valde gitarr när man skulle börja spela ett instrument. Men besvikelsen infann sig snabbt när man fick börja med att lära sig sitta rätt, kunna namnet på fingrarna samt ha foten på en liten fånig pall och spela ”Lilla snigel”. Vart var disten och knappen som man avfyrade raketerna med.

Hittade bluesen tack vare Åke som var min musiklärare på högstadiet. Började därför som 14-åring lyssna på STEVIE RAY VAUGHAN och JOHNNY WINTER. Då kändes det som om man hade hittat rötterna till all bra musik.

Musik är nog en av de saker som skulle vara väldigt svårt att klara sig utan. Och det finns ju så fruktansvärt mycket bra musik som man fortfarande inte hört än. Det är lite av ett deltidsjobb att låta sina antenner ständigt vara uppfällda och lyssna efter ohörda toner. Jag hoppas att bloggen ska inspirera till att fler hittar både ny och gammal musik.

/Nosegarden

– – –
Vill du följa vad jag lyssnar på så kan du kika förbi min profil på last.fm. Där scrobblas nästan all musik som jag lyssnar på.