Till alla som tvivlar så måste jag säga att AC/DC fortfarande är ett av världens bästa rockband både på skiva och live. Vilket de bevisade med råge under fredagens (20/2) spelning i Globen. Gubbarna verkade jäkligt spelsugna och såg ut att stormtrivas på scenen.
Efter en animerad kortfilmen ombord på ett tåg där en klåfingrig Angus Young får spö av två lättklädda tjejer så brakar det igång. Plötsligt var de där. Stående framför ett gigantiskt ånglok bestyckat med rödlysande djävulshorn i fronten.
De drar direkt igång med ”Rock N’ Roll Train” från senaste plattan. Precis som ett ett ånglok stånkar sig rock n’ roll maskinen sakta igång. Brian Johnson rör sig likt en katt över scenen med en spattig Angus Young i hälarna. Bakom dem på varsin kant står Malcolm Young och Cliff Williams. Phil Rudd ser ut som huggen ur sten med en cigg lojt hängande i ena mungipan. Han verkar inte röra en min under hela konserten (vette fan om han ens bytte cigg). Men han levererar tunga, tighta AC/DC-trummor som bara han kan göra.
Det känns som om de inte riktigt får upp farten i början men som nummer tre fyrar de av ”Back In Black”, startskottet som får lokföraren att trycka plattan i botten. Vilket drag det blir. Allas händer är uppe i luften och viftar. Det är exakt så här det ska kännas att vara på rockkonsert.
Klassiska hits som bland annat ”Hell’s Bells”, ”Dirty Deeds Done Dirt Cheap”, ”T.N.T.”, ”The Jack”, ”Shot Down In Flames” och ”Thunderstruck” varvades med nytt material som ”Big Jack”, ”Black Ice” och ”War Machine”
Konsertens höjdpunkter var ”Whole Lotta Rosie” (givetvis var Rosie på plats sittande grensle över loket), ”Let There Be Rock”, ”Back In Black” och the grande finale ”For Those About To Rock” som ackompanjerades av sex stycken dundrande kanoner.
Efter 110 svettiga minuter är allt över och när ljusriggen slocknat står man kvar med ett fånigt leende på läpparna och ett konsertminne som för alltid kommer att vara inetsad i hjärnan.
Som summering kan jag bara säga:
– Fy fan va bra!
Kvällens stora besvikelse:
The Answer skulle börja spela vid 19:30 och fast vi var inne på arenan runt 20:00 tiden så missade vi dem. Tydligen hade de spelat fem låtar i tjugo minuter. Nog borde de ha kunnat fått lite mer tid på sig.
Men men, jag får trösta mig med att deras nya album ”Everyday Demons” släpptes igår. Jag laddade ner den helt olyssnad från iTMS. Återkommer med en recension när den snurrat några varv i lurarna.
SteelgardenMusic 