Månadens skiva: Love It To Death

Vilken besvikelse det var när de första tonerna från pickupens nål började ljuda ur högtalarna. Det lät ju inte alls som hårdrocksgitarrer. Mer bara som lite mesigt distade rockgitarrer. Nästan som pop. Vart var disten och hårdrocksriffen? Vart var det tuffa ljudet från ”Constrictor”? Hmmm… fick jag verkligen med mig rätt skiva i fodralet?

Detta utspelades i mitt pojkrum några minuter efter att jag kommit hem från (legendariska) Nordlunds Musik med LP-skivan ”Love It To Death” i hösta hugg. Givetvis var det rätt skiva i fodralet. Det var bara jag som inte riktigt var mogen att ta till mig andra tongångar än W.A.S.P. eller liknande hårdrock.

Puckat av mig att dissa den här skivan som är en riktig pärla med sin svängiga och skitiga rock. Alice sjunger med nervig och hes röst som nu och då spricker på målbrottsvis. Mest ångestladdad är nog ”I’m Eighteen”. Älskar soundet på basen, gitarrerna och trummorna. Skitigt, rått och av förståliga skäl väldigt mycket 70-tal.

Men det är hammondorgel och keyboards som hjälper till att sätta den rätta stämningen, i synnerhet på ”Ballad Of Dwight Fry” och ”Black Juju”.

”Love It To Death” återkommer nu och då i stereon och tillhör den kategori av skivor som man kan plocka vilken låt som helst från utan att bli besviken.

Skivans bästa låtar är ”Is It My Body”, ”Long Way To Go”, ”Ballad Of Dwight Fry” och ”Caught In A Dream”.

FAKTA Artist: Alice Cooper Titel: Love It To Death Låtlista: Caught In A Dream I’m Eighteen Long Way To Go Black Juju Is It My Body Hallowed Be My Name Second Coming Ballad Of Dwight Fry Sun Arise

Utgivningsår: 1971 Musiker: Alice Cooper – sång, munspel Glen Buxton – gitarr Michael Bruce – gitarr, keyboard Dennis Dunaway – bas Neal Smith – trummor Bob Ezrin – keyboard Lyssna på Spotify