Live: Carcass

Till tonerna av ”1985”, det instrumentala introt på ”Surgical Steel”, kliver CARCASS upp på KB’s scen och brakar rätt in i ”Buried Dreams”. Genast sprider sig ett brett leende på läpparna. Allt är så jäkla rätt direkt. Dödsmetallens arkitekter har fortfarande bettet intakt.

Med basen i högsta hugg och ena benet på medhörningen väser och growlar Jeff Walker på sitt oefterhärmeliga vis. På sin högra sida har han vapenbrodern Bill Steer iförd jeans, t-shirt och håret hängande framför ansiktet. Precis som det alltid gjort. Min polare Mats poängterar nostalgiskt att Bill ser ut som för tjugo år sedan. På sin vänstra sida står nya gitarristen Ben Ash och bakom trummorna sitter Ken Owen’s efterträdare Daniel Wilding.

Setlistan innehåller som väntat gamla lik uppblandat med färska. Jag saknade några favoriter som ”Blind Bleeding The Blind” och ”Go To Hell” men förlåter dem snabbt då de avfyrade helgrymma versioner av både ”Corporal Jigsore Quandary” och ”This Mortal Coil”. Från ”Surgical Steel” får vi höra bland annat ”Captive Bolt Pistol” och den helt lysande ”Unfit for Human Consumption”. Som the grande finale får vi serverat stänkaren ”Heartwork”, en av deras absolut bästa låtar enligt undertecknad.

Alla som lyssnat på ”Surgical Steel” borde hålla med om att Daniel Wilding är en grym trummis, men live visar han verkligen framfötterna. Han spelar Sjukt tight och passar som handen i handsken på nya som gamla låtar.

Men den som imponerar mest är Bill Steer. Han pendlar mellan galet riffande och tokigt snygga soloslingor (och ett och annat growl). Han är verkligen en väldigt kompetent gitarrist och smakfull solist. Det är utan tvekan hans gitarrspel i kombination med Jeff’s röst som gör CARCASS sound helt unikt.

Slutsummering: En riktigt grym spelning av ett riktigt grymt band. CARCASS visar att de inte gjort comeback bara för att de kan, utan att de verkligen vill spela dödsmetall i toppklass vilket de lyckas bevisa med råge.