Yes, den kom ut innan årskiftet i alla fall. Si så där ett halvår sent kommer här en liverapport från 2013 års upplaga av Copenhell. Den danska metallfestivalen som bara växer sig bättre och bättre och större och större.

Nästa år har de till och med utökat till tre dagar och hittills klara band är inga mindre än MEGADETH, ARCH ENEMY, GRAVEYARD och IRON MAIDEN.

---

DAG 1, fredag 14 juni

ILLDISPOSED (Hades Stage kl 18.00)

Första hållpunkten efter att vi klivit in genom helvetets portar var danska ILLDISPOSED. Tyvärr så skulle de endast få cirka en kvart av vår tid då CANCER BATS stod på tur på en annan scen redan 18.15. Så lite orättvist är det när jag säger att jag inte riktigt var imponerade av dem med tanke på tiden. Men deras senaste skiva är dock riktigt bra så den rekommenderar jag gärna.

CANCER BATS (Pandæmonium Stage kl 18.15)

Ursäkta svordomen men satan i gatan vilket drag dessa kanadensare piskar fram. Deras mix av hardcore, punk, sludge metal och sydstatsmetall svänger nått fruktansvärt. Sångaren Liam Cormier är född frontman och imponerar stort med en riktigt grym röst och mängder av energi. Det är ett bra betyg när man kommer på sig själv med ett fånigt flin på läpparna och att kroppen hamnat i självsväng av tunggunget.

En av höjdpunkterna är avigt nog en cover på BEASTIE BOYS redan lysande slagdänga ”Sabotage”. CANCER BATS kommer att finnas i mina spellistor ett bra tag framöver.

IN FLAMES (Helviti Stage kl 19.00)

Att dessa herrar räknas som en av världens bästa liveband behövs det inte tvistas om. Deras dagsform verkar pendla mellan kanon till skitbra och deras spelning på Copenhell är inget undantag. Det låter oförskämt bra och de bjuder på en uppvisning i hur trallvänlig dödsmetall ska låta live.

GHOST (Hades Stage kl 20.30)

Detta var tredje gången jag ser GHOST och oj vad de bara blir bättre och bättre. De namnlösa gastarna rockar lös och alla tillåts ta mer plats än tidigare. Men Papa Emeritus II är fortfarande den givna centralpunkten som med små och schangtila manér leder sina undersåtar mot satans härlighet till ljudet av mysig 70-talsrock.

En av guldkornen är ”Year Zero” som förutom att det är en riktigt bra låt frambringar allsång som skulle göra självaste Bosse Larsson mäkta stolt. Scenshowen är stilrent snygg i rött, vitt och svart. Fortfarande håller hela konceptet med en död påve och namnlösa gastar.

ALICE IN CHAINS (Helviti Stage kl 21.30)

Varje gång man ska se något av de band som man växt upp med så dyker det upp ett spår av tvivel och risken att förstöra magin från förr. Till de första tonerna av ”Them Bones” skyndar vi fram mot scenen. När de sen även river av ”Dam That River” så byggs förväntningen upp flera snäpp. Fan, det här kan bli bra.

Men sen hände nått. En känsla av tristhet smög sig på och man började skruva lite på sig. Saknaden av Layne Staley blev påträngande och magin var tyvärr därmed punkterad. Efter ytterligare några låtar så lämnade vi scenområdet för att ta en öl och ladda inför PARKWAY DRIVE.

PARKWAY DRIVE (Hades Stage kl 23.00)

Denna australienska dynamit såg jag på Metaltown för något år sedan och blev då rätt imponerad av dem. Den här gången var det inte lika självklart men fortfarande har Winston McCall en av metalcore genrens klart bästa sångröster. Han levererar med pondus och tar bitvis i så att asfalten krakelerar. De har dessutom ett jäkligt fläskigt ljud som manglar gött i magtrakten.

DANZIG (Helviti Stage kl 00.15)

Denna herre är väl mest Mr Mother för mig och jag erkänner att jag varken lyssnat speciellt mycket på vare sig MISFITS eller DANZIG. Att vi stannade kvar berodde mest på att det var skoj att ha sett karln live samt att man aldrig ska dissa på förhand. Nu och då blir man överkörd när man minst anar det.

Men den här gången blev det dikeskörning direkt. Riktigt kasst ljud på sången, kass sångröst och tråkiga gitarr riff. Så efter tio minuter började vi ta oss mot bussarna och hem till Sverige igen, nöjda efter en lång dags festivalande.

---

DAG 2, lördag 15 juni

GRAVE (Pandæmonium Stage kl 18.00)

Precis när GRAVE skulle sätta i gång öppnade sig himlen som i ett försök att spola rent helvetet. Rena syndafloden träffade oss och på några sekunder var jeansen och skorna totalt genomblöta och den vattenavvisande jackan kämpade för sitt liv för att inte drunkna.

Men hårdrocksfans och i synnerhet dödsmetallfans är trogna och låter inte lite vatten störa vilket bevisades med ett jäkla röj framför scenen i spöregnet. GRAVE öste på för fullt och hoppades nog att deras distade dödsmuller skulle vibrera oss torra, vilket de nästan lyckades med. En stabil och jäkligt bra spelning packad med klassisk och elak dödsmetall av högsta kvalitet.

TESTAMENT (Helviti Stage kl 19.00)

Oj så bra TESTAMENT var. De uppvisade spelglädje som ett gäng tonåringar och bjussade på en massa gammalt som nytt låtmaterial. Chuck Billy ser helnöjd ut att solen precis tittat fram efter skyfallet som föll medan GRAVE spelade. Han skämtar om att han dansade regndans för att det skulle regna och precis lockat fram solen till TESTAMENT’S spelning.

TESTAMENT låter imponerande bra och det var länge sen jag såg ett band trivas så mycket på scenen och spela med så breda leenden. Bredast av alla log nog Alex Skolnick och jösses vilken gitarrist han är sen. Han spelar nog skjortan av vem som helst på en bra dag.

Att gubbarna har rutin märks när nått knas händer i början av ”Native Blood” så att de tvingas bryta. Alla börjar garva och Chuck säger nått om att the band fucked it up innan de gör ett nytt försök. Efteråt hade man ett rejält leende och full av energi av denna uppvisning i thrash metal.

DOWN (Helviti Stage kl 21.30)

Ett av huvudskälen att vi besökte Copenhell var DOWN. Så att förväntningarna var skyhöga när de äntrade scenen behöver vi inte nämna. Men det som ska nämnas är att förväntningar infriades till tvåhundra procent.

Oj oj oj vilken spelning gubbarna bjuder på. Vilket är väldigt mycket Phil Anselmo’s förtjänst. Han besitter den där magiska förmågan att verkligen äga publiken i samma sekund han kliver ut på scenen. Han skämtar och domderar i mellansnacken. Han tar i från fotsulorna när han sjunger och han lattjar runt med sina bandkamrater. Till och med den alltid buttre Kirk Windstein ler brett. Sen att deras southerngroovesludgemetal gungar nått djävulskt är inte direkt till deras nackdel.

Under sista låten ”Bury Me In Smoke” kliver även medlemmar ur TESTAMENT in på scenen och hjälper till att göra en ruggigt bra avslutning. Helt klart en av de bästa livespelningar jag sett alla kategorier. Riktigt skönt att se att gubbarna fortfarande leverera så hårt och så bra.

KING DIAMOND (Helviti Stage kl 00.15)

Här kan jag praktiskt taget återanvända texten om DANZIG. Jag är inget direkt fan alls av Danmarks falsettsjungande hårdrockslegend Så att vi stannade kvar var mest för att få en glimt av honom. Dock ska KING DIAMOND ha en eloge för en jäkligt cool scenuppbyggnad. Synd bara att musiken suger.

---

SUMMERING

Copenhell har växt till sig rejält sedan premiäråret 2010. Området är bättre planerat. Variationen på matutbud är bättre. Transporter till och från festivalen funkar bättre. Dryckesutbudet är bättre.

Men en sak är fortfarande exakt likadant som 2010, och det är den råa, lite skitiga och äkta metallstämningen. Copenhell är en festival jag verkligen kan rekommendera om man tar sin metall på allvar.

Sen är det skönt att som Malmöbo kunna åka hem och ha sin väl behövda skönhetssömn i sin egna säng så att man är utvilad och fräsch inför nästa dags festivaläventyr.

TOPP TRE SPELNINGAR

1. DOWN
2. CANCER BATS
3. TESTAMENT

---