Månadens skiva: Physical Graffiti

På grund av en hektisk aprilmånad med alldeles för mycket att göra på kontoret uteblev månadens skiva. Så därför tänkte jag att maj måste bli ett dubbelalbum.

Den blyinfattade zeppelinaren har väldigt länge varit en av mina största musikaliska idoler. Speciellt Jimmy Page som nog knappast behöver någon närmre presentation. Helt fantastiskt hur han fullständigt öste ur sig genialiska riff, arrangemang och låtar och till råge på allt även producerade varenda liten millisekund musik som Led Zeppelin lät fästa på band.

Men man får inte låta de övriga medlemmarna hamna i skymundan då Led Zeppelin var fyra indivuellt briljanta musiker som tillsammans skapade ren och skär magi. Att de själva var medvetna om sin speciella kraft visade de när bandet direkt lades ner när John Bonham tragiskt gick bort. Magin var bruten.

”Physical Graffiti” är en grym platta med några av deras absolut bästa låtar. Från majestätiska ”Kashmir” till struttiga ”The Rover” till suggestiva ”In The Light” och bluesiga ”Black Country Woman”.

Att den är inspelade över en längre tid och på olika ställen märks då skivan sträcker sig över många genres och stämningar. Blues, rock, folk, country och hårdrock samsas alla sida vid sida. Det ser splittrat ut på pappret men funkar då låtmaterialet är av så hög klass.

Det var nästan lite religöst att återupptäcka ”Physical Graffiti”.

Höjdpunkterna är ”Trampled Under Foot”, ”In My Time of Dying”, ”Wanton Song” och ”Black Country Woman”.

FAKTA Artist: Led Zeppelin Titel: Physical Graffiti Låtlista: Custard Pie The Rover In My Time of Dying Houses of the Holy Trampled Under Foot Kashmir In the Light Bron-Yr-Aur Down by the Seaside Ten Years Gone Night Flight The Wanton Song Boogie with Stu Black Country Woman Sick Again

Utgivningsår: 1975 Musiker: Jimmy Page – gitarr, mandolin Robert Plant –sång, munspel John Paul Jones – bas, klaviatur John Bonham – trummor, slagverk