Månadens skiva: Toxicity

Så fort de första tonerna strömmade ur tv-högtalarna frös tiden några sekunder och hela min uppmärksamhet riktades mot dumburken. Vilka var det som precis börjat spela på ZTV? Givetvis hade jag missat infoskylten med bandnamn och låttitel. Förbannade tyst att de ibland inte visade skylten i slutet av låtarna och att det med all säkerhet skulle ske denna gång. Som tur var dök skylten upp innan låten var slut.

Dagen efter pratade jag med en kompis på telefon och bägge nämnde en låt vi hört dagen innan med en för oss helt okänd grupp. Det var givetvis samma låt och grupp. System Of A Down med ”Chop Suey!”.

Det är få band som fastnar till 100 procent första gången man hör dem. Men de som gör det är man fast med för alltid.

Kunde knappt bärga mig tills jag fått tag på ett exemplar och tryckt in den i cd-spelaren. Jäklar vad ”Prison Song” är en bra öppningslåt. Fullt jäkla ställ och helt galet bra.

Efter första genomlyssningen var det svårt att smälta vad man hört. Det var galet, hårt, mjukt, svängigt, ösigt men framförallt helt fantastiskt.

Gillar skarpt hur Serj leker med sina röstresurser och ibland till och med sjunger mot sig själv som olika personer. Han behärskar allt från tonsäker skönsång till djupa growl. En väldigt stor del av System Of A Downs sound ligger i Serjs speciella röst.

”Toxicity” är helt klart en milstolpe i musikhistorien där System Of A Down nog lyckades skapa lite av en egen genre.

Mina favoriter är titellåten ”Toxicity”, ”Chop Suey!”, ”Needles”, ”Aerials” och ”Forest”.