Det där vinylruset

I dag hände nått som inte hänt på väldigt länge. Jag fick den där speciella känslan man fick av att köpa en LP-skiva. När man bläddrat ett tag i skivbacken och plötsligt hittade det man sökte. Sprang hem och kunde inte fort nog öppna locket och släppa ner nålen mot de orörda vinylspåren. Sen sittandes på golvet i pojkrummet med ett leende på läpparna, fodralet i händerna och noga lyssna på hela A- och B-sidan om och om igen.

Den känslan trodde jag försvann helt när mp3, nerladdningar och iTunes Music Store knuffade undan skivbutikerna på allvar. Kommer knappt ihåg när jag senast köpte en fysisk plastbit med musik. När sen Spotify gjorde entré har det till och med gått så långt att det inte längre är proriterat att besöka musikaffärer när allt man vill lyssna på och lite till finns bara ett par musklick bort.

Men i dag fick jag en flashback av de gamla LP-tiderna medan jag tittade på hur låt efter låt av VAN HALENS nya skiva laddades ner från mitt iTunes-konto och in i min iPhone. Bussätet på väg hem efter jobbet fick fungera som golvet från mitt pojkrum. Fast omslaget endast var en liten fyrkantig bild på en telefonskärm så kunde jag inte slita blicken från den. För en gång skull var pendlingsresan hem på tok för kort.

Så hur var skivan då?
Det får ni veta en annan dag när vinylruset lugnat ner sig och A- och B-sidorna snurrat några varv till.