Rejält laddad för en stenhård afton klev jag in på KB redan strax efter klockan 18. Ganska tidigt kan man tycka. Men om de fyra banden på ”The Womb To Waste Tour” ska hinna spela innan klockan blir för sent så är den första spelningen satt att börja redan 18:30.

CEREBRAL BORE

Först ut var för mig helt okända CEREBRAL BORE. Hade bara lyssnat på några låtar på Spotify dagen innan. Men mer än så hade jag inte hunnit kolla upp dem. Men den Skottländska dödsmetallkvartetten slår nock direkt. De kliver upp och spelar riktigt elak och meckig dödsmetall med en av de coolaste och grövsta growlröster jag hört live.

Jag säger till min polare att den lilla tunna sångaren inte alls ser ut att besitta den stora rösten. Gissa om min förvåning när han skriker tillbaka i mitt öra att det är en sångerska, inte en sångare. Det är alltså 20-åriga Simone Pluijmers som låter som en demon från helvetet. Angela Gossow kan pensionera sig för hennes plats som growldrottning är seriöst hotad.

CEREBRAL BORE kommer jag definitivt hålla både öron och ögon på från och med nu. Skönt att bli oväntat överkörd.

REVOCATION

Nej, tyvärr så föll detta inte riktigt mig i smaken. Varken musiken eller sången är tillräckligt bra eller vidare intressant för att fånga mitt intresse. Jag har dock aldrig varit ett riktig fan av thrash så deras thrashdoftande dödsmetall når därför inte riktigt fram till mig.

Så efter några låtar fick det bli lite förfriskningar i baren i stället. Passade då på att skåla lite extra med kvällens födelsedagsbarn Andreas som uppnått den aktade åldern 40.

JOB FOR A COWBOY

Hade sett fram emot att få se JOB FOR A COWBOY ett tag så jag var rätt peppad när det var deras tur. De sparade inte krutet utan körde full fart direkt. Jonny Davy headbangar stenhårt och växlar mellan djupa growl och skriksång. Jonny’s röst är dock lite tunn live. Speciellt efter att man har Simone Pluijmers demongrowl färskt i öronen.

De gör en helt godkänd spelning men mina förväntningar blir inte riktigt uppfyllda för än under de sista låtarna då de vaknar till på allvar och visar att de kan om de vill. Ljudet är tyvärr inte helt lysande heller under första delen av konserten vilket hjälper till att helhetsintrycket dras ner.

DYING FETUS

Då vart det då äntligen dags för kvällens höjdpunkt. Mina förväntningar var skyhöga efter att Andreas utropat DYING FETUS som det absolut bästa på Getaway Rock Festival 2012.

Om CEREBRAL BORE knockade oss så var det ingenting mot för den behandling som denna dödspowertrio från Maryland utsatte oss för. Tungt, brutalt och med rejäl pondus inleder de med ”From Womb to Waste”. Sen släpper de inte på gasen tills konserten är över och lamporna i taket tänds igen.

Väldigt befriande med ett band som kliver upp och bara kör. Inget poserande, inga teatraliska scenkläder, inget smink, ingen påkostad scenshow, inget tillgjort mellansnack. Bara tre snubbar som går upp och ger järnet.

Det är riktigt coolt att höra Sean Beasley och John Gallagher växelgrowla. Seans growl är argt och skrikigt medan Johns är grövre än grovt. Deras olika stilar gör att låtarna tillförs extra liv och variation.

Powertrion spelar hur tight som helst där den som imponerar mest är Trey Williams trumspel. Hans dubbelkaggar exploderar ofta i feta blast beats och resten av trumsetet får sig en rejäl uppläxning. Att han själv tycker det är kul ser man på hans breda leende och att han några gånger ställer sig upp och viftar med armarna i luften till publiken.

Att en trummis blir blöt av svett är inget konstigt men då en bassist blir det så vet man att han jobbar hårt. Sean Beasley svettas som ett djur genom hela spelningen. Så pass att det faktiskt droppar och rinner från hans greppbrädearms armbåge.

DYING FETUS hamnar mycket högt på listan över de bästa konserter jag sett inom hårdrock och dödsmetall och de kliver rätt in på årsbästalistan för 2012. Jag cyklar hemåt med ett fånigt leende på läpparna och känner mig mycket nöjd med två kanonspelningar och en godkänd av fyra möjliga.