En polare på Facebook tyckte häromdan att jag nog borde gilla Raubtier. Raubi… vad tänkte jag. Men det var ju inte alls så fel tänkt av honom.
Raubtier låter som om Rammstein flyttat till Haparanda, tagit jobb som skogshuggare och börjat sjunga på ond norrbottniska.
Jag brukar för det mesta inte gilla hårdrock på svenska (Gudars Skymmning är ett av undantagen). Men när sångaren i Raubtier tar ton så låter det både coolt och farligt. Det har nått att göra med dialekten och hans grova, viskande stämma.
Låten ”Kamphund” är riktigt brutal och hela plattan ”Det finns bara krig” finns givetvis att lyssna på på Spotify.
Raubtier – ”Kamphund”
SteelgardenMusic 
Raubtier, ja… Tyckte de var riktigt kul de första låtarna jag hörde, anorlunda svensk hårdrock. Men oj så snabbt jag tröttnade, när jag lyssnade på hela albumet. Annars tycker jag det är en klar brist på svenskspråkig hårdrock öht. För mig heter ett undantag Lillasyster, LOKs arvtagare, det är skön hårdrock på svenska. Nu ska jag kasta mig över till Gudars Skymning och se vad som gömmer sig bakom det namnet 🙂
GillaGilla
Håller med dig att Raubtiers platta snabbt ”tar slut”. Det som blir kvar i spellistan efter några genomkörare är ”Kamphund”, Achtung Panzer” och ”Änglar”. Lillasyster är helt klart ett band att räkna in bland de få hårdrocksband som gör sig bra på svenska. Jag har dock inte lyssnat så mycket på dom.
Hoppas att Gudars Skymning blev en positiv upplevelse för dig 🙂
GillaGilla